På en middagsbjudning i USA serverades en lite speciell ost som snacks innan förrätterna. Den kallades Armenian String Cheese och serverades sönderriven i långa strimlor, med olivolja och en balsamicosås att doppa i. Självklart dök jag ner i soptunnan för att kolla paketet på denna delikatess. Det visade sig att den var gjord i Long Island, New York på traditionellt Armeniskt vis, vilket innebär att man drar i osten när man bearbetar den under tillverkningen, vilket formar de långa strängarna, och så kryddar man med lite salt och fänkålsfrön. Gott och lite knaprigt, liknar på sätt och vis halloumi i konsistensen.

När jag såg det här citatet på Pinterest tyckte jag det var så vackert. Och det stämmer ju faktiskt – om man går tillbaka till alltings början var ju ostmakeriet ett praktiskt sätt att spara den värdefulla näringen från sommarens feta mjölk till vinterns magrare dagar. Det fick mig också att tänka på något jag läste för ett tag sedan på Say Cheese, om en 3500 år gammal ost som hittades i en grav tillsammans med en mumie i Kina.

Ja sånt sitter jag och filosoferar om på en lördagseftermiddag. Nu är det dags att laga middag. Det blir fransk linssallad med rostade persiljerötter och en blå ost vid namn Saint Agur. Bon apetit moi!

På lördag kommer bland annat mormor och morfar på Påsklunch. Till varmrätt blir det lax, till dessert vaniljpannacotta med hjortronsylt, jag struntar helt fräckt i förrätten men har fått dille på att jag ska göra en brie-tårta som ska få ersätta ostbrickan.

När jag var liten hade min morfar en gård ute på Värmdö, där det bjöds på riktiga festmåltider. Rådjurssadel. Fårfiol. Och alldeles underbara ugnsbakade brietårtor. Så de goda minnena hoppas jag på att återuppleva på lördag.

På Brie Myself and I på Pinterest har jag samlat på mig en hel del recept, men jag tror att någon av dessa tre ligger bäst till just nu.

Varför inte en inbakad brie med balsamico, rosmarin och tranbärssylt? Recept från Sarcastic Cooking.

Den här ugnsbakade brien med pistagenötter och tranbär ser också härlig ut! Recept från Gimme Some Oven.

Eller kanske ugnsbakad brie toppad med karamelliserade pecannötter? Recept från Better Homes and Gardens.

Den här underbara skapelsen bjöds mina lyckliga påskgäster på. Jag hade ju flaggat för att någon form av ugnsbakad brie var i görningen tidigare på bloggen, och det blev precis lika gott som jag mindes det från min barndom. Färska tranbär hittade jag tyvärr inte så jag tog torkade och la i blöt, det gick lika bra det. Jag serverade med digestive-kex och tunna rostade skivor av surdegsbröd.

Tvåhundra grader och femton minuter senare var min brie såhär härligt sprickfärdig. På med hemmakokad sylt på tranbär, lite socker och apelsin-zest. Drissla över lite honung och pistagenötter. Här är hela receptet.

Jamen ni ser ju. Smält ost är ju så galet gott. Lent, krämigt, alldeles underbart.

Knasigt att receptet bara skrev “one wheel of brie” det finns ju i alla möjliga storlekar! Men jag tog en enkilos och det blev lite över när mina elva gäster hade tagit. Och tagit om.

Det blev lite över av min underbara ugnsbakade brie med tranbär som vi åt till påsklunch. Dagen efter vaknade jag och kände mig väldigt däst, och bestämde mig för att bara dricka färskpressad juice och äta rawfood hela dagen. Två timmars arbetande i trädgården senare hade jag helt ändrat inställning, och gjorde mig en riktigt lyxig toastie i stekpannan, med surdegsbröd och resterna av gårdagens brie-bonanza.

Fick ett tips från min kollega på Twitter om den här godbiten. Smått bizzarr reklamfilm från ett arabiskt mejeriföretag som marknadsför ostmärket Panda Cheese. I reklamfilmerna tackar skådespelarna nej till Panda osten, varpå en stor gullig panda kommer och gör något riktigt taskigt, till tonerna av Buddy Holly’s “True love ways”. Helt galet koncept, som självklart blivit en viral favorit.  Är det någon läsare som smakat på själva osten?

Jag tyckte ju det var lite synd att det knappt fanns någon ost alls på menyn när jag besökte i övrigt alldeles, alldeles underbara Mathias Dahlgren i mars. Nu är det tydligen ändring på det, när Arla lanserar nya lyxosten Unika By Castello Borgholm, vilken faller Mathias i smaken.

“Jag väljer alla våra råvaror med stor omsorg. När jag fick veta att Arla skapat en svensk ost av sådan kvalitet var valet därför självklart. Jag ser fram emot att ha denna välsmakande innovation på menyn,” säger Mathias Dahlgren.  

Borgholm är en grynpipig öländsk delikatess med en mjuk men spröd konsistens och rik, söt smak med inslag av karamelliserad hasselnöt och mogna päron. Den har en varm, gyllene färg och en elegant sötma som påminner om parmesan.

Förutom hos Mathias Dahlgren kommer Borgholm också serveras på Oaxen, F12, Långbro Wärdshus samt Metropol Palais. Om man har tur kan man också få provsmaka på Bocuse d’Or Europe, det vill säga Kock-EM, som hålls i Stockholm senare i veckan, där Arla är huvudsponsor.

Borgholm ystas på öländsk sommarmjölk, då mjölken är som fetast. Osten lagras sedan i Borgholms slottsruin, där ruinens kalkstensväggar ger ett bra klimat med varierande temperatur och luftfuktighet.

Jag brukar ju allt som oftast tipsa om ost i matlagningen här på bloggen. Men allra godast tycker jag nog ändå att det är när osten får vara ost, och smaken bara bryts av med något sött. Kanske en smaskig marmelad. Eller ännu hellre den här gudomliga lilla burken med italienska Fichi Caramellati Al Aceto Balsamico. Eller som vi skulle sagt på svenska, karamelliserade fikon med balsamvinäger.

Provade denna på Melanders i helgen, tillsammans med en parmesan från en brun kossa. Riktigt riktigt lyckat.

Åh vad jag har längtat efter en helt random anledning att få använda den här bilden. Göteborgshumor, fast på engelska. Och idag fick jag chansen. Har nämligen förstått att det är Ostens Dag idag. Ännu en utmärkt hittepå-dag, denna såklart från ostindustrin. Kanske inte samma genomslag som kanelbullens dag. Ännu. För övrigt gillar ju jag att fira hittepå-dagar, som ni kanske märkte med mitt middagstips för Jobba hemma-dagen tidigare i år.

Kan dock inte säga att jag firat särskilt storstilat. En stekt halloumiost med pastan men ingen ostbricka med klass. Men åtminstone ett cheesy göteborgsskämt här på bloggen. Har ni firat ostens dag?

Riktigt otäck information i Aftonbladet idag om hur antibiotika används för att minska mögelangrepp på ost. Det låter ju som något man bara kan lyckas komma undan med någonstans långtbortistan tänker ni säkert då, men tydligen är vår egen hemmafavorit Västerbottensost, och även ostar från Falbygdens och Boxholms ysterier, guilty as charged.

Antibiotikaresistenta bakterier är ju som bekant inte att leka med. Håll utkik efter Natamycin, eller E235, på ostförpackningarna och undvik om du kan.

Har tagit en liten bloggpaus de senaste månaderna, de goda nyheterna att vi väntar smått följdes precis som förra gången av 25 veckors gravt gravidillamående. Hejdå goda ostar, hej corn flakes, potatismos och annat som smakar så lite som möjligt.

Men nu börjar jag se ljuset i slutet av tunneln, och har den senaste veckan vågat mig tillbaka in i köket, till och med kunnat öppna kylskåpsdörren själv ett par gånger (praise the lord!). Så ostarna har sakta men säkert börja smyga tillbaka in i mitt liv.

Men även om viljan finns så är det ju inte alla ostar som man FÅR äta när man är gravid på grund av listeria och annat läskigt. Man får till exempel inte äta några kittostar eller mögelostar – bye bye Brie, Chevré, Camembert, Tallegio, och så vidare. Man ska också i stort sett undvika opastöriserad ost, även om vissa hårdostar ska vara ok. Detta har jag personligen lättare att leva med eftersom jag är så känslig för starkare dofter när jag är gravid.

Men det är inte helt kört. För det första, all ost är ok om den är upphettad tills den bubblar, och vem älskar inte smält ost? Min fantastiska brietårta funkar ju tyvärr inte eftersom den bara precis smälter inuti, men en ordentligt grillad Chevré Chaud är helt ok!

Hårdostar är en annan favorit som inte skadar bebisen. Parmesan, Gruyère och annat gott är helt ok. Själv har jag varit närmast besatt av vanlig Grevé på surdegsbröd under de senaste veckorna. Är man snarare sugen på mjuka godingar så är Halloumi, Feta och Mozzarella alternativ, förutsatt att de är gjorda på pastöriserad mjölk och allmänt fräscha. Här är hela listan från Livsmedelsverket.

Själv längtar jag efter att testa Mozzarellaexpressen som jag suktat efter ända sedan jag läste om den på Say Cheese ostblogg…. Vilka är dina gravidfavoriter och vad har du saknat mest?

See you later alligator

Det lackar mot jul och vi ser fler och fler sätt att tillfredsställa den något märkliga men goda kombinationen pepparkaka och ädelost.

Exempelvis i senaste Coop Mersmak syntes ett recept på cheesecake på ädelost där de klassiska Digestive-smulorna ersatts med krossade pepparkakor. Och Dagens Industri slog nu under luciaveckan till med en intervju med “Pepparkaksvärldens Steve Jobs” som tagit fram pepparkakor med ädelostsmak…

Är inte det lite väl? Eller är jag bara bitter för att jag inte fått äta mögelost på åtta månader?

Trender går det i allt, så även i ost. Jag intervjuades häromdagen i egenskap av ostbloggerska, och fick då frågan vad som var “hett” i ostvärlden. Det fick mig att fundera på vilka trender som kan skönjas inom ostbranschen, och vilka mattrender – och samhällstrender – som påverkar hur vi köper och äter ost just nu. Jag bestämde mig för att även fråga några proffs, som var vänliga nog att dela med sig av sina outsinliga kunskaper. Här är resultatet:

Sivan i osthandeln.
Foto: Jerker Andersson

1. Närproducerat – för djuren
I ljuset av köttskandaler och antibiotikalarm blir det mer och mer viktigt för oss att veta vart osten, eller egentligen mjölken, kommer ifrån. Och det är inte det lättaste, tidningen Filter hade en utmärkt artikel om Fäbodifiering, den tvivelaktiga trend där storföretag marknadsför masstillverkade produkter som småskaliga, närproducerade och autentiska. På restauranger och ostbutiker börjar man nu prata om namnet på gårdarna som mjölken kommer ifrån, om inte rentav namnet på kossan…

“Våra kunder väljer i första hand våra ostar för smaken, men de är också väldigt intresserade av vart gården ligger och betalar gärna extra för att gynna lokala gårdar och vara säkra på att få svensk mjölk,” säger Sofia Johansson på Sivans Osthandel, som främst använder sig av Gäsene Mejeri i Herrljunga.

2. Laktosfritt – för magen
Fler och fler svenskar väljer laktosfritt och hittills har de varit i stort sett förvisade till hårdostar, som är naturligt laktosfria, eller bredbara färskostar.

“Nu börjar vi se mer laktosfri brie och camembert. Det ryktas rentav om experiment med laktosfri Mozzarella,” berättar Sofie Jacob på Stockholm Ost & Chark.

3. Veganostar – för planeten
Vegetariskt har överlag varit en stor trend under året.

Tree nut cheese platter

Våra stora matkasseleverantörer har börjat med vegokassar, Google berättar om sökrekord på chiapudding, och allt fler blir medvetna om den negativa klimatpåverkan som kött- och mjölkproduktion tyvärr har på vår planet.

Då är helveganskt ett naturligt nästa steg för många (fråga bara min medvetna lillasyster). Själv testade jag ostbrickan på en av världens främsta rawfoodrestauranger Matthew Kenney i Kalifornen och tyckte väl att det smakade sådär. Men utvecklingen går framåt och jag är övertygad om att vi snart ser ett större och förhoppningsvis godare utbud av mjölkfria ostar gjorda på exempelvis macadamia- och cashewnötter.

4. Hamburgertrenden – från gatukök till finkrog
När hamburgaren flyttar in i finrummet blir varje ingrediens viktig. Stjärnkocken Heston Blumenthal går så långt att han lagar “custom-made cheese slices” till sin legendariska “Ultimate Cheeseburger“.

“Det råder delade meningar bland foodies om det är cheddar, provolone eller Gruyere som gäller på lyxburgaren, ” säger trendkänsliga bloggaren och tillika kollegan Industribolaget.

“Cheddar är en klassiker men helst ska man blanda cheddar och brie för den perfekta burgaren,” säger finsmakaren och JMW-kollegan Hiva Bilek.

Rökt Scamorza
Foto: Maplebrook Farm Authentic Cheeses

5. Rökta ostar i matlagningen
Jag provade själv en rökt ost från Östeuropa tidigare i år och tyckte först att den mest var hård, salt och läskig. Tills jag testade den på en pasta bolognese, då blev den supersmarrig.

“Vi i Sverige har länge inte riktigt vetat vad vi ska göra med den rökta osten, men nu börjar man förstå att den kommer bättre till sin rätt i matlagning snarare än på ostbrickan, och då ökar den i popularitet,” säger Sofie Jacob på Stockholm Ost & Chark, och nämner som exempel en rökt Scamorza från Italien som importeras genom ItalSpain Delikatesser.

6. Kvalité får kosta
Medvetna och beresta konsumenter är beredda att betala mer för riktigt bra kvalité och spårbarhet av mjölken.

“Att osten är dyr ifrågasätts inte av kunderna på samma sätt längre. Då köper man hellre lite mindre mängd av en riktigt bra ost,” berättar Christian Ekberg på Terroir Suisse, som specialiserar sig på Schweiziska premiumostar.

Bubblare: Ost hem till dörren
Vi har redan vant oss vid att slippa bära hem Grevén till frukostbordet utan istället beställa den från exempelvis MatHem. Nu får vi även mer exklusiva ostar hela vägen till dörren, exempelvisMozzarellaexpressen som kör hem färsk Mozzarella och Burrata direktimporterad från Italien, vilket nyligen lyftes i tidningen Icon.

Ädelostcheesecake på pepparkaksbotten
Foto: Coop

Och så avslutar vi med en julspecial: Nya sätt att äta pepparkakor med ädelost
Vi ser fler och fler sätt att tillfredsställa den något märkliga men goda kombinationen pepparkaka och ädelost. I senaste Coop Mersmak syntes ett recept på cheesecake med ädelost där de klassiska Digestive-smulorna ersatts med krossade pepparkakor.

Under Luciaveckan slog även Dagens Industri till med en intervju med “Pepparkaksvärldens Steve Jobs”  som tagit fram pepparkakor med ädelostsmak…

Trendspaningen är även publicerad på JMW-bloggen

Det här med att vara ostälskare och gravid är ju inte en walk in the park alla gånger. Åt lunch på Artipelag i helgen där det skulle ingå ostbricka, men det visade sig sedan när det var dags för osten att de inte hade ett enda gravidvänligt alternativ. Det var bara brie, blåmögelost och chevré som fanns att tillgå, i hela köket tydligen. “Den är pastöriserad så det borde du kunna äta”. Jo eller hur, tur att jag har bättre koll än du. Not impressed. Tur att lunchen var god, sällskapet trevligt och att jag bara älskar Värmdö.

Däremot fick jag en mycket tillfredsställande ostbricka på Pane Vino på Södermalm. De kunde erbjuda rejäla skivor av både Provolone och Manchego, jättegoda marmelader till det, och en hel liten surdegslimpa som räckte till både mig och syrran. Däremot var ju konversationen med servitrisen för att få till detta mindre upphetsande…

- Jo jag skulle vilja beställa ostbrickan men undrar lite vad det är för slags ost på den, för jag är gravid?
- Fast det här med att inte kunna äta vissa ostar för att man är gravid, det är ju bara i Sverige som man är så känslig med det, i resten av världen håller man ju inte på så.
- Jaha, för jag har en gravidbok från USA och en från Storbritannien, och där står det samma sak. Alltså att man kan få listeria från vissa ostar som kan leda till missfall eller att bebisen föds för tidigt. 
- Nej då, jag har massor av vänner i Italien som ätit blåmögelost genom hela graviditeten, ingen av dem har haft några såna problem. 
- Ja det verkar ju som vetenskapligt belagda bevis onekligen (sa jag tyvärr inte men jag tänkte). 
- Men du gör ju som du vill. Jag ska kolla vad vi har.
- Åh tack snälla, jag BEHÖVER alltså inte äta mögelost som är potentiellt farlig för bebis och dessutom betala för nöjet, well how kind of you! (också något jag tänkte men inte sa. Satt redan över tiden på bordet så jag höll mig i skinnet. Men kom igen!)

Mage med ostbricka på på Pane Vino. Värd att bråka för. 

Nu har vi kommit hem från BB med vårt lilla underverk Rio. Allt gick bra, vi hade ett planerat snitt på Danderyds Sjukhus vilket jag valt själv och precis som förra gången med storebror  Ridley var jag jättenöjd. Sen är ju de första veckorna hemma rätt kämpiga det kan jag inte sticka under stol med, med amning som ska komma igång och rutiner att komma in i och en berg-och-dalbana av hormoner. Men överlag är vi glada och tacksamma att allt gått så bra!

Underbara Rio

Hur som helst, det dröjde väl max två timmar från att vi kom innanför dörren tills jag högg in på min första gravidförbjudna ost, skumt nog en tunnbrödsrulle med rejäla skivor av en läcker vällagrad brie från min vän Sara som hon skickade med mig hem efter vår härliga fika som blev så trevlig att det blev middag förra veckan, ihop med hemlagad krusbärsmarmelad på sommarens egenodlade bär från min vän Susannah (här snyftar jag en hormonstinn glädjetår över mina fina vänner).

Min fina man har också skämt bort mig med frukost på sängen sedan vi kom hem, och inte vilken frukost som helst. Rostat surdegsbröd, pocherat ägg, Romantica-tomater och färsk basilika, och självklart (surprise surprise) några skivor brie, som blir perfekt lena och mjukvarma utan att smälta under det pocherade ägget. Precis den TLC man behöver efter amning var tredje timma dygnet om!

Underbara frukost med brie och pocherat ägg på surdeg

Époisses är en fransk opastöriserad kittost på komjölk, som tillverkats ända sedan medeltiden av franska munkar. Den är känd för sin skarpa doft (det ryktas om att den förbjuden på allmänna färdmedel i Frankrike!) men faktum är att den är mildare och lenare i smaken än vad man skulle kunna tro, så man får inte kombinera den med alltför smakrika tillbehör. Som alla finare kittostar får den sin vackra orangea yta genom bad i saltlake. Dessutom får denna lyxlirare bada i brandy, vin eller grappa från Bourgogne, och den ligger därför rätt högt i pris. När den är mogen och serverad vid rätt temperatur är den härligt geggig, och serveras därför ofta med sked.

Jag var redan sjukt imponerad av Martha i Hela England Bakar. Bara sjutton år och suuuperduktig och så kreativ och modig! Inte blev det ju sämre av dagens bakutmaning, när hon bakade in en hel Époisses i ett jättelikt bröd (repris från 2014 avsnitt 3). Brödet var format som en stor solros där det stinkande osthjulet smälte till en härlig ostfondue i mitten, och blombladen på sidorna var fyllda med fikon- respektive aprikoschutney, som man liksom bröt av och doppade i osten i mitten… Yummy! Blev riktigt sugen på att testa.

Jag kan själv inte baka för fem öre (om inte brietårta räknas) men är jättebra på att titta på bakprogram på teve. Dessutom passar det utmärkt som teveunderhållning för mig just nu, när jag ammar var tredje timma och inte kan titta på något läskigt/äckligt/sorgligt eftersom jag är alldeles för hormonell och blödig, och inte heller något alltför roligt eftersom det gör för ont att gapskratta innan snittet läkt. Ja ni hör ju. Matlagning, bakning och “En plats på landet” är det som gäller. Jag behöver aldrig mer byta kanal från TV8.

Jag fick ett samtal för ett tag sedan från suuupertrevliga Helena som är journalist på Matmagasinet.

Hon hade läst min trendspaning som jag skrev kring nyår, och var lite nyfiken på saker som varför jag bestämde mig för att starta min ostblogg och vilken ost jag skulle välja om jag blev väckt mitt i natten.

Läs hela intervjun med mig här!

När vi ändå är inne på själv-pepp-temat så blev jag också väldigt smickrad av att Matmamman tipsade om mig på sin blogg. Matmamman är ju något av en legend i matbloggarvärlden, och skriver även Matbloggen i Skånska Dagbladet.

Och hon kallade mig inspirerande!

I can live with that.

Min moster är på besök från Arizona, och kvällen till ära blir det knytkalas. Jag tar såklart med en ljuvlig brietårta men har lite svårt att bestämma mig för vilken… Efter en inspirationsrunda på Pinterest har jag två finalister. Jordgubbar med balsamico eller fikon med pistagenötter. Vilken röstar du på? (klicka på bilderna för recept!)

En av de ostar som jag saknade mest under graviditeten var getost. Som tur är kan man ju äta getost om den blivit rejält upphettad, så jag önskar verkligen att jag hade upptäckt den här goda pajen tidigare, med chevré, oliver och tomat. Det gjorde jag tyvärr inte, men jag fick i alla fall njuta av den i helgen när mamma lagade den till lunch. Jag gillar paj i vanliga fall, men den här var verkligen outstanding! Och så är den tydligen nyttig också. Det brukar ju inte vara direkt prio i den här bloggen, men det skadar ju inte heller.

Vi serverade den med en stor sallad, surdegsbröd, och en Nya Zeeländsk Sauvignon Blanc. Just den druvan är egentligen inte min favorit, men en klassiker till getost.  Receptet hittar du här, och är hämtat ur kokboken “GI till vardags” av Catherine Schück. Den är inte så tråkig som den låter (och ser ut) hälsar mamma.

Lilla Rios första restaurangupplevelse på sin enmånadsdag var inte fy skam. Morfar Björn fyllde år och hade bokat smörgåsbord på Grands Veranda för sina nära och kära. Vi passade på att ta det första familjefotot på oss alla fyra i den tjusiga lobbyn.

Rebecka, Reuben, Ridley och Rio

Ostbrickan var god men lite, hur ska jag säga, osnygg. På bilden nedan syns den EFTER att jag bett servisen fylla på och städa upp för att jag skulle fota till bloggen, och då ser den ändå rätt utplockad och smulig ut, eller hur? Extra plus för två gravidvänliga ostar, en rökt och en extralagrad Västerbottensost. Även om jag inte behöver bekymra mig längre finns det ju många gravida ostälskande systrar där ute. Kunskapen hos servisen kunde däremot vara bättre. Tre av fem ostar hade skylt. Servisen hade ingen aning om de som inte var skyltade, trots att den första servitören hämtade hjälp från en andra servitris, som hämtade en tredje person från köket. Hon sa tvärsäkert “ja det är ju en vitmögelost”. No shit Sherlock, du menar att du också ser det vita möglet på osten precis som jag gör? Efter provsmakning kom jag fram till att den fjärde måste varit brie, och den femte (högst upp till höger) någon form av getost.

Ostbricka på Grand Hotels smörgåsbord

Den finaste ostupplevelsen på smörgåsbordet stod istället den här skapelsen för; Peppargravad älgfilé med hyvlad Västerbottensost. Helt orgasmiskt god, särskilt med de små syltade kantarellerna som piggade upp. Fin att titta på var den också, dekorerad med ätbara blommor.

Älgfilé med Västerbottensost på Grand Hotel

Här är en till snyggbild på mig och lilla Rio. Måste ju passa på när jag har sminkat mig för första gången på en månad, det var nästan så jag inte kände igen mig själv i spegeln!

Rebecka och Rio på Grand Hotels Veranda